Samhällspedagogik

Jag har börjat en ny termin och en ny inriktning. Nu har jag börjat att läsa Samhällspedagogik, SAPE.
-Jaha, ska du bli samhällslärare?
-Njae,..
Jag ägnade en stor del av våren åt att försöka förstå vad detta begrepp; Samhällspedagogik egentligen betyder, men började snart acceptera att jag inte skulle förstå hela innebörden förrän jag börjat studera SAPE, dels för att vi studenter är med och bygger utbildningen och för att vi under utbildningen förväntas utveckla vårt eget samhällspedagogiska perspektiv.
Mitt dröjande svar på vad samhällspedagogik är har ändå hittills varit något i stil med;
-Det är en alternativ pedagogik där man under utbildningen samarbetar tillsammans med socionomer. Man försöker binda ihop samhälle och skola; att ta in samhället i skolan och att ta skolan ut i samhället. Det handlar också om elevbestämmande, demokratisering i klassrummet och konflikthantering.

Första dagen på SAPE innehöll mycket information och jag blev förvånad när jag efter dagens slut faktiskt känner att jag har en bild av både vad terminen kommer innehålla och känner att begreppet samhällspedagogik inte känns lika abstrakt längre.
Veckan har knappt börjat innan den är slut, vilket visar att det både varit intensivt och intressant. Jag har inte bara fått en ny klass, utan två känns det som. Eftersom vi, i alla fall nu i början, kommer att samarbeta så mycket med socionomklassen, är vi samtidigt en stor klass. Eftersom jag bara planerat att läsa en termin på SAPE, trodde jag inte att man skulle hinna lära känna gruppen, men jag inser att med det projektbaserade lärandet och vårt samarbete i undervisandet kommer det inte gå att undvika. -Vilket känns väldigt roligt. :-)
Förutom att lära känna varandra i den stora gruppen, SAPEklassen (med oss, de nya jokrarna) och i projektgrupperna, har vi under veckan fått bilda oss ett första intryck av Hammarkullen där kursen är fältförlagd.

Jag har varit i Hammarkullen innan och det första intrycket med rulltrappan utan slut, utanförskapet som vit och de stora hotfulla höghusen har redan ersatts av hemtrevnad då jag hälsat på nyinflyttade vänner i området, pratat med barnen som leker på gårdarna och sett grönska och kolonilotter. Ändå var den första rundturen med projektgruppen viktig och kanske särskilt diskussionen efteråt. Jag upptäckte nog inte mina glasögon förrän jag kom hem igen till Guldheden.
Hur mycket skiljer sig egentligen Hammarkullen och Guldheden åt rent arkitektoriskt?
Skiljer de sig egentligen så mycket åt? Hammarkullen har mycket grönska och är omgiven av skog, det finns pittoreska radhusområden villor och höghus. Uppfattar jag höghusområderna på Guldheden motsvarande Hammarkullen på olika sätt, beroende på mina förväntningar. Vem har byggt dessa luftslott och förväntningar åt mig och vad får det för konsekvenser när jag möter människor i Hammarkullen?
Hur mycket avspeglar husfasaderna vad som döljs inuti?

Under torsdagen besökte vi olika föreningar och samhälleliga instanser i närområdet och kanske finns det mer av sådant än genomsnittet i Hammarkullen, nätverkande och samarbete över gränserna är inget nytt. Intrycket är att de lokala föreningarna och engagemanget för området är ett av Hammarkullens karaktärsdrag.
Samtidigt som vi sett mycket positivt under veckan och träffat många starka människor,
går det inte att komma ifrån att det även finns mycket problem i ett område där statistiken visar att 40% av de boende har rätt till socialbidrag.

Tankarna snurrar och jag funderar på hur mycket man bör generalisera och sortera världen för att förstå den och hur mycket skiftningar och "...å andra sidan" man kan tillåta sig.

Mina tankar är som fragment som inte satts ihop till något meningsfullt ännu.

Att sätta fram en blomkruka och öppna luckorna när någon slagit sönder entrédisken på socialkontoret
Pengars betydelse för att bättre liv och samtidigt hinder för närhet mellan människor
En sångstrof av Doktor Andersson letar sig in i mina tankar;
"let yourself
be open and wide..."
att se det man förväntar sig
eller att så gärna vilja slå sönder sina fördomar att man inte erkänner när de bekräftas
jag får nog låta tankarna komma och gå som de vill -och ta helg!

...Det ska definitivt bli intressant att se mer av Hammarkullen de närmsta månaderna.

Framme?

Nu är vi framme! Under de senaste veckorna har olika gestaltningar inom temat konflikt utkristalliserat sig. De senaste veckorna har vi arbetat med att få syn på hur estetiska läroprocesser sker. En bit i i pusslet var min egen gestaltning, men en stor del var också att arbeta så tätt tillsammans att vi ser varandras processer. 

Processerna ser olika ut, med olika takt, där stadierna varierar, men samtidigt är mycket gemensamt.

En stor del i konstnärligt arbete är för mig undersökandet, vilket gör att jag hamnar i nya och ibland svåra situationer samtidigt som jag lär mig mycket på vägen. Denna gestaltning är inget undantag. Jag har brottats med teknik och lärt mig mycket! Jag har också försökt utmana min vanliga process. Jag har försökt hålla mig öppen för nya ingångar och synpunkter samtidigt som jag själv väljer väg och leder processen. Jag utmanade mig att "tänka" genom att skapa innan idén är klar, men har lärt mig att produkten hamnar rätt för mig när tanke och idé kommer först. Det är då det blir bra. Däremot leds processen framåt av att testa och gör

a innan idén är klar. Det är verkligen bra att ha flera pågående arbeten samtidigt! Att tänka och göra. 

Jag hade en klar bild av hur jag ville gestalta en idé, men testade ändå idén i flera tekniker och material. Jag har kommit fram till att känslan håller. Gestaltningen blev tydligast i den första tekniken.

För att sammanfatta...

De senaste veckorna har jag funderat på konflikt och vad det betyder för mig. Jag hittade några spår som jag började följa. En intressant ingång för mig var att jobba med konflikträdsla. Ganska tidigt i processen fick jag en konkret idé på en ljudinstallation och det är utifrån den idén slutprodukten kommer, även om vägen dit har gått hit och dit.

Två högtalare står mitt emot varandra i ett vitt rum. De talar med varann -eller mot varann. I en av de stora högtalarna är det tyst. Nån tar sats, andas in...

...men blir avbruten.  

Konflikträdsla handlar enligt Thomas Jordan, forskare i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet, om att man överskattar riskerna med en konflikt och ”underskattar de negativa följderna av att tiga still”. Sätter man inte gränser för sig själv känner man, enligt Jordan inte var gränserna går för andra heller. Man behöver både självrespekt och förmåga att hålla sig öppen.(sund.nu)

I den andra högtalaren är det någon annan, någon som avbryter -eller uppmuntrar? Mitt emellan högtalaren står betraktaren och hör rösterna från varsitt håll. 

Vems perspektiv ska man ta? Rösten från vänster eller den från höger. Eller är man den som står mitt emellan?

Hur vi ser på konflikter och konfliktlösning beror, enligt Jordan, mycket på den grundläggande frågan om människan är ond eller god. Det gör att människor intar olika perspektiv när det blåser upptill storm.

Min presentation på utställningen sammanfattar jag nog bäst med några frågor; 

Vem yttrar sig? 

Har alla samma chans att yttra sig?

Att försöka nå varandra, men inte mötas. 

Att inte vilja mötas. Kanske vill man inte synas...eller höras? 

När rädslan för en konflikt gör att vi inte vågar sträcka oss ut mot någon annan eller när vi låtsas att vi försöker nå, men egentligen bara stänger in den andra i ett hörn. 

Enligt styrdokumenten för grundskolan ingår det i lärarprofessionen att kunna hantera konflikter på ett konstruktivt sätt och någon sorts konflikter sker i skolan varje dag. Jane Björk, Reine Eklund och Petra Magnusson skriver om betydelsen av konflikthantering i sitt examnsarbete 2006, där de b la hänvisar till Esbjörnsdotter (1994), som menar att om en konflikt är destruktiv tillåts den att växa sig så stark att den styr människors beteenden. En destruktiv konflikt förekommer då parterna i konflikten inte längre strävar efter att komma fram till en gemensam lösning utan att de istället prioriterar sina egna intressen. 

Kanske är jag inte alls framme. Det känns som jag kommit in i ett nytt stadie i processen där jag får syn på det som ligger bakom känslan jag ville gestalta. Framförallt känns konflikt och konflikträdsla relevant att fortsätta arbeta med i min framtida lärarroll!

Jag -som vaktis

De senaste dagarna har varit grymt hektiska! Jag har äntligen äntligen fått tag på en grejer så att jag kan koppla ljudet till mina högtalare! Det var mer meck kvar är jag trodde. Det känns som jag varit en vaktmästare senaste dagarna för det har varit så mycket att rodda. Konstnärligt arbete? Jag har fått en lite "grundkurs" av en vän i hur en stereo är ihopkopplad och hur det hela fungerar, jag har ränt hit och dit och pratat med alla mellan himmel och jord om förstärkare och vad och hur jag ska koppla till mina förstärkare, konverterat ljud och klippt sladdar.  

Det blev en segerdans till tonerna av Jenny Wilsson när ljudet äntligen kom ut ur de stora högtalarna! Yes, jag slapp använda backup-planen!

Samtidigt har jag funderat på rummet. Vad ska det vara gjort av, hur stort ska det vara? Jag hittade frigolitplattor, men när jag väl gjorde det kom jag fram till att det ändå var bättre med inklädda skärmväggar. Jag vill att det ska vara höga väggar, och det gick inte med frigoliten. Nu är det uppe! Ett litet rum med två socklar där högtalarna kommer att stå mitt emot varandra -tala med eller mot varandra och betraktaren som står mitt emellan. 

Frågan är...är jag klar? Jag måste åka ner och känna på det. Ska jag lägga till något? Tankar ord, bilder för att förstärka. 

Varför vill jag det? Är jag rädd för det avskalade och för att jag inte får briljera med något vackert...nåt som syns att det tagit tid. 

Reflektion

Nu gäller det att få ihop allt...Jag måste säga att grupphandlednigen i veckan var till väldigt stor hjälp! Jag berättar att jag försökt att få tag på hötalare på 100 sätt och genast erbjuder sig tre om olika sätt att skaffa fram högtalare. Jag hade laddat ner ljudprogram, men hittade inga manualer för redigeringsprogrammet, så jag kom ingenstans. Då erbjuder sig K att jag kan använda hennes program! Tack allihopa!

I veckan har jag spelat in en del nytt ljud och K förklarade och lät mig gå loss med cubase på hennes dator. Jag fick lyssna igenom alla ljud och klippa ihop dem. Jag har spelat in en "tyst röst" och en röst som "manar på". Rent tekniskt löste jag det så att jag har lagt dem på samma fil, men på två spår så att de olika ljuden kommer ur varsin högtalare. 

Idag var jag och hämtade två högtalare. De var inte svarta, som jag hoppades, utan retro med träpanel. Är det viktigt att de är vanliga, svarta högtalare? Mina krav har varit att de ska vara stora och neutrala och att de ska vara två likadana, så de blir "jämnbördiga". Helst ville jag har vanliga, svarta "neutrala" högtalare. Faktumet att de är retro kommer att påverka, men samtidigt är det svårt att få tag i något annat...Jag är väldigt tacksam över de jag fått låna!

Jag har också funderat på presentationen av gestaltningen. Jag vill bygga ett rum för att ljudet ska begränsas och inte strömma i hela lokalen samtidigt som man inte ska dstraheras av andra intryck. Nere i källaren på HDK hittade jag delar av tjock frigolit. Perfekt, tänkte jag! Nu ska jag bara försöka hitta stora plattor att bygga av.

Var är jag nu i processen? Jag försöker att sätta ner fötterna och sammanställa allt. Det känns som jag nästan är klar -och jag är klar i tanken, men samtidigt är det en hel del kvar innan allt står färdigt! Jag ska jobba på i början av veckan, så att jag lämnar utrymme om det är något som går fel eller tar längre tid än jag tror.  

yes yes yes!

Jag har hittat program!! Lycka och jubel!

Amadeus och Audacity är nu mina nära och kära vänner! 

...om ni vill konvertera och jobba med ljud, på mac, gratis!

Tack för tipsen!

det enda molnet på himlen är att världskuturmuséet just slängde en hel vägg med fina stora svarta högtalare... vill ha vill ha vill ha!

funderingar

Det jag visa är någon sorts konflikträdsla och min första idé var att jobba med kontraster. Ett tyst ljud ur en megafon eller en högtalare. På grupphandledningen påpekades det att en megafon och en högtalare ger väldigt olika associationer. Jag tror jag vill köra på högtalare. Nån som talar högt, fast den säger inget. Megafon är mer protest och gatudemonstration. 

www.skaneland.dk

Har spelat in många ljud och testat mig fram, samtidigt som jag bollat med gruppen väldigt bra! Det ska höras att det finns en person bakom högtalaren, fast det är ett "tyst ljud". Min lösning är andetag. Efter flera test håller jag på att spela in ljud där man hör inandningar. Som att någon tar sats, ska säga nåt. Men hejdar sig. Av någon anledning. 

Jag funderar högt... Jag vill arbeta med ett tyst ljud och kanske en högtalare emot: jah? ja? hu? kom igen då..?

Högtalare mitt emot varann som i ett samtal eller högtalaren med det tysta ljudet i och motljud från flera håll. Känlsa av att flera vill ha svar från dig. Vilka svar? Vad tycker du om det här? Vad har du gjort? 

vad? varför? vem? eller bara vad? vad har du gjort? vad tycker du...

Det kretsande kring vad hela tiden. 

"Många tycker att det är vad man säger som beskriver någon, men så är det inte med mig...ingen vet säkert hur jag är" säger Sylvia Jablonska från Lillholmskolan. (lillholmskolan.se). 

Vad blir effekterna av konflikträdsla eller att inte våga stå för sina åsikter i skolan? Hur är det i vårat samhälle? Jag tror att det finns en risk att ungdomar idag berättar allt, på facebook, bilddagboken osv. av rädsla för att inte vara någon om man inte "syns"? 

Om man inte vill synas och berätta allt då? Om man  inte vågar? Om man inte kan förklara sig och uttrycka sig? Om man blir missförstådd... Vem är man då? Vem bestämmer vem jag är?

Kan högtalarna i min gestaltning vara samhället eller bara en relation mellan två människor?

Reflektion

Jag befinner mig just nu i ett förkastande. Jag har jobbat med konflikträdsla genom filmmediet. Jag kom fram till att jag måste använda mig själv eftersom jag inte kan sätta ord på det jag vill gestalta. Jag vill ha känslan av att vika undan, kurragömma, men videoinspelningarna blir inte som jag vill! På ett sätt kan jag se det senaste arbetet jag lagt ner som ett misslyckande -det blev ju inget bra av det!

(Materialet jag har kanske kommer här senare. Jag har det bara på band, för datorn krånglade -igen! när jag skulle lämna tillbaka kameran.)

 Inget som jag vill visa upp, men samtidigt hoppas och vet jag nog egentligen att det för mig framåt...eller snarare bakåt. 

 

Min första idé är den som framträder klarast för mig och det är den idén jag kommer att köra på nu. 

Jag kommer att arbeta med en ljudinstallation. 

Planen nu är att jobba på och få upp det så fort som möjligt. Jag måste se det framför mig -eller höra. Först då kommer jag veta om det visar det jag vill eller om jag ska byta spår i sista stunden och göra något helt annat!

Egentligen kände jag från början att film inte är det medium jag ville använda, men jag tänkte ändå att jag skulle testa olika vägar. Testa att arbeta mig fram till det jag vill visa, istället för att idén kommer före skapandet. Det jag lärt mig är väl att lita på magkänslan. Video som medie funkar inte och jag tror det är för att det ligger så nära det jag vill visa. Antingen blir det för abstrakt eller så blir det knappt någon gestaltning, utan bara det det är om jag gör det så tydligt att budskapet når fram.

Med ljud och installation som material måste jag tänka först. 

Idén är det viktiga, inte hur det ser ut. "Jag briljerar inte med penseln", som min handledare sa på veckans handledning, men jag ser ändå min gestaltning framför mig som ett arbete där estetiken är viktig och framträdande. Förhoppningsvis.

Jag tycker om att gestalta med ljud och har funderat på hur det kommer sig och när det började. Två inspirationer för mig under arbetat har varit Gunilla Hansson och Janet Cardiff, även om de inte är direkt kopplade till det här ämnet. 

Janet Cardiff "Walks"

Janet Cardiff gör "Walks" där man lyssnar på en berättelse eller blir tagen till en plats genom en ljudberättelse i hörlurar. Platsen och berättelsen är sammankopplade.

Jag fick en psykadelisk upplevelse när jag gick "Jena Walk (memory field)" tror jag att det var i alla fall. Dåtid och minnen flöt ihop med verkligheten på ett väldigt märkligt sätt. www.cardiffmiller.com

En inspiration till att använda högtalare som bilden av en person fick jag på Världkulturmuséet. AMP av Erik Pauser/Lars Stiltberg i samarbete med Johannes Anyuru, poet, visar bilden av poeten Johannes Anyuru på en vägg av högtalare samtidigt som han berättar om sig själv. Jag lyssnade knappt, men väggen av högtalare gillade jag på nåt sätt. 

Foto: Världskulturmuseet.

Tankar kring måleri och annat...

På "Samtidigt-svenskt måleri på 2000-talet" nördade vi in på måleri...När man vill äta upp en målning som med Astrid Sylwans måleri, då är det bra! tycker jag... Sylwan inspirerade mig till min målning jag håller på med just nu. Det är svårt att se vad som är fel och borde korrigeras i min målning. Jag har svårare att se reglerna i abstrakt måleri, men man känner när det stämmer. 

Att måla relistiskt utan "att pilla". Att måla det väsentliga... Jag gillar hur Linn Fernström angriper klänningen på den här målningen. Rena färgfält, men som på långt håll fungerar som en helhet. Hur målar man realistiskt utan att 

Kanske kan man få nytta av de här fotona, både för att påminna sig själv, men också för att visa elever exempel på hur man kan måla realistiskt samtidigt som man reducerar. 

Det var skönt att tänka på något annat än min egen process. Jag funderar mycket fram och tillbaka. Är min konflikt för liten? Spä på den? Känslan att inte räcka till...

Det finns mer att ta av!

Står och stampar..?

Konflikträdsla  

Var är jag nu?

Jag har haft teknikproblem som jag sitter och är frustrerad över för tillfället..! Shit vad det ska vara svårt att konvertera ljudfiler när man har en mac! Nån som har tips på en gratisversion? 

Annars kan jag ju göra det i skolan, men då behöver man ju ett USB ju och det var det som just pajade ja... Sen va det video. Har spelat in lite till material. Vet inte riktigt hur det kommer att bli, men testar mig fram. 

Jag använde mig själv den här gången för att försöka få fram uttrycken jag vill åt, men det känns kanske inte som det är rätt medium ändå... Jag vill inte spela upp en konkret situation, men jag tycker det är svårt att få budskapet att gå fram genom att utgå från en känsla, som jag gjort hittills. Hur som helst vill inte kameran samarbeta när jag ska lägga in materialet...så jag står lite och stampar.

Jag skulle vilja få upp min idé med det tysta ljudet från högtalaren konkret, så jag har fortsatt att leta högtalare, så om jag inte hittar en att låna blir det en secondhandräd inom kort...

Kanske är det för att jag haft problem med tekniken, kanske för att jag inte känner att processen går framåt funderar jag på om jag ska byta spår? Kanske skulle jag använda måleri som medium och se vad som växer fram när jag förhåller mig till konflikträdsla, eller konflikt bara. Vill jag, kan jag gestalta detta genom måleri?

Jag kom och tänka på en bild av Camilla Engman som jag tycker innehåller b la konflikträdsla.

Barnet ser något, men vågar inte riktigt fråga -för vad ska hända då? Hen står hellre och kikar bakom dörren. 

Blev också väldigt inspirerad av: Samtidigt -svenskt måleri på 2000-talet, en utställning på Borås konstmuseum som äntligen besöktes i veckan! Här är några godbitar;

detalj ur en målning av Jens Fänge

detalj ur en målning av Astrid Sylwan

Kristina Janssons "Mensch und Sonne 1" med tillägg...:-)

och hennes imponerande skicklighet att gestalta ljus och ljuskällor! Mycket hårt arbete...

Kurragömma

...en skiss på en inre konflikt. Rädsla för att möta sig själv. Konflikträdsla.

skissande

Jag har funderat på om jag funderar för mycket...jag har också funderat på om jag går på och gör utan att fundera på om det är så jag verkligen vill visa min idé. Går runt i cirklar.

Görandet och funderingarna känns lite åtskilda just nu, men jag märker att reflektionen på bloggen tvingar mig att tänka nytt och sammanfatta på ett bra sätt. Kanske kan det hjälpa mig att få ihop det som är åtskilt nu..?

Jag har skissat på min idé med filmkamera till hjälp. Det är svårt att få till känslan jag vill åt med hjälp av människor. Skulle behöva riktiga skådisar eftersom minspelet är så viktigt!

Då budskapet är subtilt blir varje detalj viktig.

Vilka människor ska vara med? En kvinna och en man blir genast en kärlekshistoria och jag vill inte att det ska "överrösta" känslan av konflikträdsla. Kanske är det bättre att använda t ex två kvinnor? Har funderat på att bara ha en person i filmen -inre konflikträdsla, vilket tilltalar mig. Att inte våga ta en konflikt med sig själv!
Att leka gömme med sig själv, ta på sig en mask och vända den inåt, gå i cirklar mellan den som vill säga något och den som inte vill höra.
Har lite material som jag ska testa och klippa ihop snarast! (en liten provsnutt kommer upp inom kort!) Får se vad det kan åstadkomma...
Har också hittat en griffeltejpfärg! Ska testas!

Reflektion och tankelabyrinter

Veckan började med "Trion från Belleville" av Sylvain Chomet och måndagsfrulle med klassen. "Trion från Belleville" är en animerad film med mycket humor, som starkt rekomenderas! Jag har sett filmen förr, men denna måndag gick vi in på djupare frågor utifrån filmen...Hur framställs karaktärerna i filmen? Finns det någon som är god och ond? Vi höll sokratiska samtal efter filmen, där jag var samtalsledare. Vårat samtal kretsade bl a kring hur man framställer en karaktär och slutade i frågan om det är mer okej att driva med någon som har makt än någon utan makt. Vem berättar historien och från vems perspektiv. Jag tycker och och tyckte redan från början att filmen inte var ultimat att hålla sokratiska samtal utifrån...men då är det väl en utmaning att försöka. 

Man kan alltid hitta något man är intresserad av, eller det man är intresserad av ser man i allt.

Förra veckan när vi såg en annan film; dokumentärfilmen "my kid could paint that" av Amir Bar Lev funderade jag över samma frågor som till Trion från Beville. Jag kom in på samma spår utifrån två väldigt skilda filmer! 

Dokumentärfilm är aldrig helt objektiv. Från vems perspektiv ser jag? Vem berättar historien och från vems perspektiv bedömer jag det jag ser?
Den andra gruppen hade valt helt andra frågor som kanske var tydligare i filmen...men den linjen såg jag inte alls.

På tisdagen var det grupphandledning. Det märks att vi kommit in i processen och att alla har olika spår de följer, även om ämnena går in i varandra. Jag tror att vi smittar varandra genom både samtalen i handledningen och annars när vi pratar om våra arbeten. Efter varje handledningstillfälle kommer nya frågor upp för mig. Vem är jag och vem formar mig? Finns det något i mig som är beständigt? Samhället idag säger att vi är det vi gör. Vad vi säger och tycker. Är jag det andra ser mig som? Ja för dem, hävdar jag, men kanske inte för mig.
Vem bestämmer vem jag är?
"Oftast tycker jag att det är lättare att vara på den gula sidan än på den gröna...men ibland måste man vara där." säger Jasmin Ack, som målat en gul bild för hur andra ser henne och en grön för hur hon själv ser sig. På den gula bilden beskriver sig hon sig som glad och snäll och på den gröna som arg och ilsken.

Många tankar väcks under handledningen, men jag har 

fortsatt jobba med konflikträdsla.

Däremot kanske frågan om "vem jag är" ligger närmare konflikträdsla än jag tänkt på förut. Vad händer med någon som är konflikträdd och inte säger sin mening? 

Är man mindre om man inte har eller säger sina åsikter? 

I vårt samhälle med dokusåpor, facebook och övervakningskameror har det privata rummet krympt, men har det också förändrat på hur vi ser på varandra? Ett samhälle där det knappast är okej att ha hemligheter och privatliv går väl inte ihop med konflikträdsla där man inte vågar säga sin mening och gärna slätar över...

Nytt projekt!

Ett nytt gestaltningsprojekt är igång. En fortsättning på det förra projektet, för även nu ska det handla om konflikt, men det är också all styrning vi har. Projektet avslutas med med en utställning av de färdiga arbetena i slutet av terminen.
Nu är jag alltså igång och sakta men säkert börjar det växa fram något.

Efter det förra projektet kom en stor trötthet över mig och jag kände mig bara tom... Det var lite svårt att börja med något nytt, samtidigt som jag verkligen sett fram emot projektet! Jag var verkligen sugen på att jobba och speciellt att måla. Så det var så jag började.
Att göra! 

Jag tror att det var väldigt bra. Jag var supermotiverad och hade jättekul! Kanske kommer målningen att vara med i gestaltningen, men egentligen tror jag att jag använde den mest för att kunna påbörja nästa process. Under förra arbetet funderade jag mycket på konflikter och vad det är. Jag söker fortfarande efter olika ingångar på temat och vill hålla mig öppen ett tag till. Jag kommer att utgå från en idé och bestämma teknik efter det. Även om jag började måla och kommer testa idéer genom att jobba, kommer idén före tekniken. Tankearbetet är igång och jag funderar på olika spår och vad jag ska inrikta mig på. Två möjliga spår jag kommit fram till har varit övervakning, en fortsättning på det jag började förra projektet och konflikt och konflikträdsla.

Skapas konflikter av kontroller? Någon som tjuvkikar, någon som ser. Att låta övervakaren bli övervakad. Att tvinga till att byta perspektiv. Jag träffade en kille som jobbade med dokusåpor. Han var en av filmarna och hävdade att efter två veckor är det ingen som ser kameran. Då gör man vad som helst framför den.

”Bryta, bryta av något, en explosion” var en del ur mina tankar när jag flödesskrev kring konflikt. Just tillfället när en konflikt skapas fachinerar mig. Att gå in i en konflikt eller inte. Konflikträdsla. Jag kom att tänka på ett konstverk av Linda Tedsdotter där en projektion av ett barn och en kvinna byter plats och på ett sätt leker kurragömma. Man kan leka kurragömma med varandra och undvika konflikter.

Vi hade grupphandledning i slutet av veckan och där hände det mycket! Det var mycket svårare att prata om min vaga tankar än jag trott och jag kände mig mer förvirrad efter mötet. Däremot var det väldigt intressant att höra alla prata om sina idéer. Det är mycket lättare att ge tips till andra... Jag fick också nya ingångar genom de andras tankar och idéer och det tror jag är viktigt att ta med sig i sin lärarroll! Att skapa samtal om bilder och elevers olika idéer kan berika den enskilda eleven så mycket!
Jag har funderat vidare på konflikträdsla och arbetat vidare på två tips som jag tog till mig under handledningen. Jag har diskuterat med andra och framförallt skrivit väldigt mycket om konflikträdsla. Både utifrån mig själv, men främst utifrån en person som står mig nära och gärna leker kurragömma för att undvika en konfrontationer.
Jag hade även en idé om en gestaltning som symboliserade konflikt för mig, men som var så enkel att den kändes platt. En i gruppen fällde den kloka kommentaren; ”du kan ju inte veta hur det är förrän du testat” och tyckte inte det var platt. Så det ska jag göra, jag har lånat diktafon och jobbar med teknik och material.

…oj, blev ett långt inlägg idag.

Reflektion

Vad är en konflikt?
Vad är själva kärnan i begreppet?

Nina Hemingsson
Jag började uppgiften ”att göra en serie utifrån temat konflikt”, som jag brukar; att bena ut de mest elementära frågorna, som jag ofta tycker är de mest intressanta.
Under praktiken och i vardagen började jag även uppmärksamma konflikter. Jag pratade med min handledare och elever om vad de tänkte kring ämnet, vilket resulterade i en väldigt brokig samling anteckningar. Ändå var det inget som riktigt tog tag.

Eftersom styrningen att jobba med serier har varit lite motig för mig och jag behövde inspiration, fortsatte jag i andra änden och började läsa mycket olika serier. Det var också bra att analysera uppbyggnad av bild och text. Jag tecknade lite och funderade på hur jag ville att serien skulle se ut, men inte förrän i slutet av perioden började jag att jobba med serien på allvar. En stor inspiration under arbetet var Camilla Engman och Nina Hemingsson.
Camilla Engman jobbar inte med serier, men hennes bilder inspirerade mig bland annat att jobba med collageteknik i serien.Camilla Engman
Jag hade jobbat fram idéer till några olika stories som jag funderade mellan och valde att jobba med det ämnet som intresserade mig mest; övervakning och konflikten mellan trygghet och kontroll. Förarbetet och processen att nå fram till det jag vill gestalta, tar ofta längre tid än gestaltningen i sig och nu var det kort tid kvar. Det blev ett intensivt, men roligt arbete att slutligen färdigställa serien.

På redovisningen insåg jag att temat i min gestaltning bröt sig ut från de andras då det inte var taget direkt från min VFU-plats. Däremot blev kopplingen mellan temat i serien och min VFU-plats såväl som skolan i stort, tydlig på ett sätt jag inte varit medveten om förut! Jag märkte att ämnet funnits närvarande hela tiden under min praktik, medan jag trott det var något jag kommit på i slutet av perioden. Diskussionen under redovisningen var väldigt givande för mig! Det fanns mycket att diskutera; såväl övervakning och dess konsekvenser generellt som i skolan och hur man ser på övervakning, trygghet och integritet i olika generationer.
Överhuvudtaget var redovisningsdagarna väldigt intressanta och givande! Många viktiga ämnen kom upp och olika konfliktsituationer i skolan ventilerades. Lars-Åke Kernell, som bland annat skrivit boken ”Att finna balanser” var med i samtalen, vilket var väldigt bra, då jag upplever att det ofta handlar om att finna balanser.

denna ständiga storebror som ser allt

På min VFU-plats hittade jag senaste numret av konstperspektiv. Lusläste och förskräcktes över delarna om övervakning och olika konstnärer som tar upp detta. Bland annat tittade jag på Ann-Sofi Sidéns verk där övervakaren förvandlas till att bli den övervakade. I reportaget om ”Konst och kontroll” tar man upp hur olika konstnärer har visat på kontrollsamhället genom sina verk och frågar sig om det är sant som vi ofta tror att "ökad bevakning av offentliga platser automatiskt medför säkerhet".

http://www.konstperspektiv.nu/bb/ Omslag: Illustration av Emma Hanquist

Första gången jag såg Jonas Dahlbergs installation på moderna museet i Stockholm hajade jag till och jag tycker fortfarande att det är ett fantastiskt verk! Det visar så mycket av våran tid tycker jag.

Förutom alla dokusåpor så undrar man hur mycket av en vanlig människas liv som också filmas och dokumenteras. Jag såg nyligen ett avsnitt av Kobra som tog upp detta tema där några reportrar skulle intervjua en man som jobbade med övervakning. På vägen dit körde de fel, men kunde få hjälp av mannen som satt och tittade på övervakningskamerorna. Han kunde följa bilen hela in tiden och se vart de körde. Man vet aldrig om man är övervakad eller inte?!
Kan detta platsa inom temat konflikt månne..?

konflikt md temat

Jag har funderat på konflikt som ska bli temat på serien. Ett ovanligt problem är att problemen inte riktigt drabbar mig... Jag har ett konfliktplank i mitt block och det finns många spår. Konflikter finns överallt; mellan lärare och elev i skolan, Israel/Palestina och i relationer, men jag vet inte riktigt hur jag ska attackera det i serien. Vad ska man välja? Att hinna med allt jag ska och vill är nog den konflikten som ligger närmast just nu...men det är kanske lite magert som story, he he. På workshopen lärde jag mig återigen fällan att fastna i nåt, så istället för att fundera mer på temat ska jag fortsätta att teckna!

skaffar mig coaching

En ny uppgift hägrar vid horisonten...Teckna serier. Vi började med en workshopdag och jag känner mig nöjd. Workshopen var en berg-o-dalbana mellan ångest och tillfredställelse... Att göra serier är inget jag ens haft i tanken innan, så bara att färdigställa och ha något att lämna in i slutet på dan var ett mål i sig...och se det hade jag! Nu ska jag göra en serie på temat konflikt och jag inser att här behövs lite inspiration... Jag var nere på bibblan och lånade ett gäng serieböcker.


Försökte variera stilar på serierna, men tog även några var säkra kort; Nina Hemingsson och Sara Olausson som är mina bästa coacher. Något jag upptäckt är hur stor betydelse tempot har i serier. Man kan förstärka tiden och låta den stå still i flera rutar för att sedan göra en förändring som förstärks på grund av detta. Ja, ganska självklart, men verkligen något man kan använda när man är medveten om det! Nu ska jag bara njuta av mina böcker och låta temat konflikt ligga och gro...

adjöken!

Hej hallå klassen! 

Nästa vecka åker jag till Burkina Faso på studieresa...och kommer naturligvis att blogga även där! :-)...fast på diakoniaaktivist.blogspot.com/. Om ni är nyfikna får ni gärna kika in. Den 28:e är det jag som bloggar... 

Ha det bra och vi ses vecka 7, lagom till inlämningarna ska va klara... 

DELICATOVECKAN grupparbete gränser

Våran process i gruppen började innan jul då vi hade några möten för att brainstorma och komma igång. Den veckan vi först träffades för att komma igång med idéfasen var jag sjuk,och missade därför det där första fria tänkandet. Idéstadiet blev kortare för mig än vanligtvis, men jag var ändå med i processen då idéerna hoppade mellan absurda barnböcker, psykadelisk video och kalejdoskop med olika delar som smälter samman. Alla hade olika ingångar på gränser och det är kul hur man hamnar någon helt annan stans i ett grupparbete, än när man jobbar själv! I efterhand ser jag att våran grupp jobbade väldigt tätt samman och det är jag väldigt glad att vi gjorde, även om man har svårt att komma överens ibland!

En ingång för mig i vårat projekt var när några av oss satt och snackade utifrån våra Gränser-böcker. Vi kom in på olika sätt att överskrida gränser och och vad som händer när man gör det. Vi pratade om extremklättrare som tänjer på psyke och rädsla, så att de tillslut inte har några gränser kvar och tom frivilligt hoppar från klippkanter, där vi också drog parareller till konstnärligt arbete där man ofta jobbar med att överskrida gränser. 

Våran slutliga idé hade inslag av alla de tidigare och blev en video med psykadeliska bilder och animationer, där vi vill leka med mottagarens psyke och gränser. Vi ville fylla mottagaren med absurda intryck som vi matade så snabbt att man inte skulle hinna bearbeta dem, medan andra animationer bara gick runt och runt. Man skulle inte kunna följa någon kronologi och veta vad som skulle komma härnäst.

På ett sätt är jag väldigt nöjd med vårat arbete, samtidigt som jag tycker att vi kunde dragit det längre och jobbat lite mer med videon. Jag tror att vi kunde formulerat en tydligare idé eller redigerat och jobbat mer med känslan vi ville åt i slutet av processen. Samtidigt skulle det vara svårt att gemensamt komma fram till åt vilket håll vi ska dra den vidare. Processen i gruppen känns avslutad och jag är ändå väldigt nöjd med resultatet! Det är alltid väldigt lärorikt att jobba i grupp och vi hade väldigt kul! Vi har också lärt oss mycket rent tekniskt när vi animerade och redigerade filmen. Jag har jobbat tidigare med animation, men det här var ett så enkelt och snabbt sätt att jobba!

nu är det slut mellan GRÄNSER-boken och mig!

När jag först fick reda på att vi skulle jobba med temat gränser var min reaktion; Näe shit, inte gränser igen! Jag hade nämligen jobbat med just Gränser som ett självvalt tema nyligen, men det var bara att börja och temat är ju egentligen outtömligt. För mig var regelbundenheten en utmaning och samtidigt som jag tyckte det var lite jobbigt att teckna så mycket kändes det väldigt roligt. 

Jag är nämligen lite rädd för att teckna. Har fått en spärr för teckning nån gång som gjort att jag inte tecknat så mycket. Iaf inte på papper. En lärare påpekade för mig att jag tecknar, fast med andra material och det kan nog vara sant. Har fått inspiration av b la Jenny Magnusson att jobba med tejp i installationer. 

Jag började helt prestigelöst och tvingade mig själv att inte döma. Ganska snabbt blev jag vän med ”gränserboken”. En spärr eller gräns för mig att komma över var att göra självporträtt där jag testade att teckna av från en spegel, ur minnet och utan att titta på pappret. Utan att bry mig om hur ”likt” det var.Sen kom frågan; vad är en gräns?, och jag började vända och vrida på tankarna i mitt huvud.

Under arbetet har jag sen älskat och hatat denna bok, men det har varit väldigt bra att vara tvingad till att hitta nya sätt att kunna arbeta med den igen. Jag har försökt att tänja på mina gränser och teckna med olika stilar och tekniker. Jag kunde verkligen tänjt på gränserna mer vad gäller t ex tekniker, men för mig var det väldigt kul att bara teckna mycket. När jag väl börjat jobba med temat igen var det kul och jag gillar att verkligen vrida på ett ämne länge, men nu på slutet har jag verkligen känt att ämnet är uttömt för min del!