Det jag visa är någon sorts konflikträdsla och min första idé var att jobba med kontraster. Ett tyst ljud ur en megafon eller en högtalare. På grupphandledningen påpekades det att en megafon och en högtalare ger väldigt olika associationer. Jag tror jag vill köra på högtalare. Nån som talar högt, fast den säger inget. Megafon är mer protest och gatudemonstration.
Har spelat in många ljud och testat mig fram, samtidigt som jag bollat med gruppen väldigt bra! Det ska höras att det finns en person bakom högtalaren, fast det är ett "tyst ljud". Min lösning är andetag. Efter flera test håller jag på att spela in ljud där man hör inandningar. Som att någon tar sats, ska säga nåt. Men hejdar sig. Av någon anledning.
Jag funderar högt... Jag vill arbeta med ett tyst ljud och kanske en högtalare emot: jah? ja? hu? kom igen då..?
Högtalare mitt emot varann som i ett samtal eller högtalaren med det tysta ljudet i och motljud från flera håll. Känlsa av att flera vill ha svar från dig. Vilka svar? Vad tycker du om det här? Vad har du gjort?
vad? varför? vem? eller bara vad? vad har du gjort? vad tycker du...
Det kretsande kring vad hela tiden.
"Många tycker att det är vad man säger som beskriver någon, men så är det inte med mig...ingen vet säkert hur jag är" säger Sylvia Jablonska från Lillholmskolan. (lillholmskolan.se).
Vad blir effekterna av konflikträdsla eller att inte våga stå för sina åsikter i skolan? Hur är det i vårat samhälle? Jag tror att det finns en risk att ungdomar idag berättar allt, på facebook, bilddagboken osv. av rädsla för att inte vara någon om man inte "syns"?
Om man inte vill synas och berätta allt då? Om man inte vågar? Om man inte kan förklara sig och uttrycka sig? Om man blir missförstådd... Vem är man då? Vem bestämmer vem jag är?
Kan högtalarna i min gestaltning vara samhället eller bara en relation mellan två människor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar