Samhällspedagogik

Jag har börjat en ny termin och en ny inriktning. Nu har jag börjat att läsa Samhällspedagogik, SAPE.
-Jaha, ska du bli samhällslärare?
-Njae,..
Jag ägnade en stor del av våren åt att försöka förstå vad detta begrepp; Samhällspedagogik egentligen betyder, men började snart acceptera att jag inte skulle förstå hela innebörden förrän jag börjat studera SAPE, dels för att vi studenter är med och bygger utbildningen och för att vi under utbildningen förväntas utveckla vårt eget samhällspedagogiska perspektiv.
Mitt dröjande svar på vad samhällspedagogik är har ändå hittills varit något i stil med;
-Det är en alternativ pedagogik där man under utbildningen samarbetar tillsammans med socionomer. Man försöker binda ihop samhälle och skola; att ta in samhället i skolan och att ta skolan ut i samhället. Det handlar också om elevbestämmande, demokratisering i klassrummet och konflikthantering.

Första dagen på SAPE innehöll mycket information och jag blev förvånad när jag efter dagens slut faktiskt känner att jag har en bild av både vad terminen kommer innehålla och känner att begreppet samhällspedagogik inte känns lika abstrakt längre.
Veckan har knappt börjat innan den är slut, vilket visar att det både varit intensivt och intressant. Jag har inte bara fått en ny klass, utan två känns det som. Eftersom vi, i alla fall nu i början, kommer att samarbeta så mycket med socionomklassen, är vi samtidigt en stor klass. Eftersom jag bara planerat att läsa en termin på SAPE, trodde jag inte att man skulle hinna lära känna gruppen, men jag inser att med det projektbaserade lärandet och vårt samarbete i undervisandet kommer det inte gå att undvika. -Vilket känns väldigt roligt. :-)
Förutom att lära känna varandra i den stora gruppen, SAPEklassen (med oss, de nya jokrarna) och i projektgrupperna, har vi under veckan fått bilda oss ett första intryck av Hammarkullen där kursen är fältförlagd.

Jag har varit i Hammarkullen innan och det första intrycket med rulltrappan utan slut, utanförskapet som vit och de stora hotfulla höghusen har redan ersatts av hemtrevnad då jag hälsat på nyinflyttade vänner i området, pratat med barnen som leker på gårdarna och sett grönska och kolonilotter. Ändå var den första rundturen med projektgruppen viktig och kanske särskilt diskussionen efteråt. Jag upptäckte nog inte mina glasögon förrän jag kom hem igen till Guldheden.
Hur mycket skiljer sig egentligen Hammarkullen och Guldheden åt rent arkitektoriskt?
Skiljer de sig egentligen så mycket åt? Hammarkullen har mycket grönska och är omgiven av skog, det finns pittoreska radhusområden villor och höghus. Uppfattar jag höghusområderna på Guldheden motsvarande Hammarkullen på olika sätt, beroende på mina förväntningar. Vem har byggt dessa luftslott och förväntningar åt mig och vad får det för konsekvenser när jag möter människor i Hammarkullen?
Hur mycket avspeglar husfasaderna vad som döljs inuti?

Under torsdagen besökte vi olika föreningar och samhälleliga instanser i närområdet och kanske finns det mer av sådant än genomsnittet i Hammarkullen, nätverkande och samarbete över gränserna är inget nytt. Intrycket är att de lokala föreningarna och engagemanget för området är ett av Hammarkullens karaktärsdrag.
Samtidigt som vi sett mycket positivt under veckan och träffat många starka människor,
går det inte att komma ifrån att det även finns mycket problem i ett område där statistiken visar att 40% av de boende har rätt till socialbidrag.

Tankarna snurrar och jag funderar på hur mycket man bör generalisera och sortera världen för att förstå den och hur mycket skiftningar och "...å andra sidan" man kan tillåta sig.

Mina tankar är som fragment som inte satts ihop till något meningsfullt ännu.

Att sätta fram en blomkruka och öppna luckorna när någon slagit sönder entrédisken på socialkontoret
Pengars betydelse för att bättre liv och samtidigt hinder för närhet mellan människor
En sångstrof av Doktor Andersson letar sig in i mina tankar;
"let yourself
be open and wide..."
att se det man förväntar sig
eller att så gärna vilja slå sönder sina fördomar att man inte erkänner när de bekräftas
jag får nog låta tankarna komma och gå som de vill -och ta helg!

...Det ska definitivt bli intressant att se mer av Hammarkullen de närmsta månaderna.