Jag befinner mig just nu i ett förkastande. Jag har jobbat med konflikträdsla genom filmmediet. Jag kom fram till att jag måste använda mig själv eftersom jag inte kan sätta ord på det jag vill gestalta. Jag vill ha känslan av att vika undan, kurragömma, men videoinspelningarna blir inte som jag vill! På ett sätt kan jag se det senaste arbetet jag lagt ner som ett misslyckande -det blev ju inget bra av det!
(Materialet jag har kanske kommer här senare. Jag har det bara på band, för datorn krånglade -igen! när jag skulle lämna tillbaka kameran.)
Inget som jag vill visa upp, men samtidigt hoppas och vet jag nog egentligen att det för mig framåt...eller snarare bakåt.
Min första idé är den som framträder klarast för mig och det är den idén jag kommer att köra på nu.
Jag kommer att arbeta med en ljudinstallation.
Planen nu är att jobba på och få upp det så fort som möjligt. Jag måste se det framför mig -eller höra. Först då kommer jag veta om det visar det jag vill eller om jag ska byta spår i sista stunden och göra något helt annat!
Egentligen kände jag från början att film inte är det medium jag ville använda, men jag tänkte ändå att jag skulle testa olika vägar. Testa att arbeta mig fram till det jag vill visa, istället för att idén kommer före skapandet. Det jag lärt mig är väl att lita på magkänslan. Video som medie funkar inte och jag tror det är för att det ligger så nära det jag vill visa. Antingen blir det för abstrakt eller så blir det knappt någon gestaltning, utan bara det det är om jag gör det så tydligt att budskapet når fram.
Med ljud och installation som material måste jag tänka först.
Idén är det viktiga, inte hur det ser ut. "Jag briljerar inte med penseln", som min handledare sa på veckans handledning, men jag ser ändå min gestaltning framför mig som ett arbete där estetiken är viktig och framträdande. Förhoppningsvis.
Jag tycker om att gestalta med ljud och har funderat på hur det kommer sig och när det började. Två inspirationer för mig under arbetat har varit Gunilla Hansson och Janet Cardiff, även om de inte är direkt kopplade till det här ämnet.
Janet Cardiff "Walks"
Janet Cardiff gör "Walks" där man lyssnar på en berättelse eller blir tagen till en plats genom en ljudberättelse i hörlurar. Platsen och berättelsen är sammankopplade.
Jag fick en psykadelisk upplevelse när jag gick "Jena Walk (memory field)" tror jag att det var i alla fall. Dåtid och minnen flöt ihop med verkligheten på ett väldigt märkligt sätt. www.cardiffmiller.com
En inspiration till att använda högtalare som bilden av en person fick jag på Världkulturmuséet. AMP av Erik Pauser/Lars Stiltberg i samarbete med Johannes Anyuru, poet, visar bilden av poeten Johannes Anyuru på en vägg av högtalare samtidigt som han berättar om sig själv. Jag lyssnade knappt, men väggen av högtalare gillade jag på nåt sätt.
Foto: Världskulturmuseet.
2 kommentarer:
Hej....ibland kan den första iden vara den bästa och jag tycker att din ide om ljudinstallation låter mycket spännande ...fast jag måste säga att även din film är intressant. Lycka till med gestaltningen.....jag har högtalare med mig i morgon så får du se om någon av de passar.
Vi ses i morgon...kram Bibbi
jag tycker idén med högtalarna är grym! enkel och tydlig och snygg!//z
Skicka en kommentar