Kompisar och kusiner

Här är lite inspiration som jag använt i min process för att komma fram till vad det är jag vill gestalta och säga. Jag har svårt att sätta ord på det så verken får tala för sig själva, men det handlar om hur vi påverkar varandra och är beroende av varandra. Kanske utan att veta om det? Jag kan ana ett visst släktskap mellan dessa verk och någonting däri vill jag knyta an till, då jag (förhoppningvis) lägger till någonting, med mitt verk.

Vassil Simittchiev
1996 ritade han en osynlig bro mellan Malmö och Köpenhamn före Öresundsbron, med ekolod visande topografin på havsbotten och med körmusik på båda sidorna sundet registrerad av satellitsändare i rymden, i ett slags "omöjligt" vertikalt och djupgående (!) överbryggande mellan länderna.

Jag behöver busschauffören av Solja Krapu

Jag behöver:

busschauffören
Som låter bli att starta enligt tidtabell

fast jag VET att jag är sen
springer över iskanan
med väska kasse påse portfölj schal
hunnit
inte
stänga jackan

busschauffören behöver:
sin hustru
som låter honom ta tidningen först
varenda morgon
släta oöppnade nyheter till kaffet

busschaufförens hustru behöver:
grannen,
tanten i nästa port
som hon kan springa över till
och låna tre ägg och lite sojasås
till nasi goreng favoriträtten i familjen
och
det går så bra så,
och ingen fara
och alls inte till något besvär

tanten behöver:
vaktmästaren
som sandat sluttande isgången
och
visst har vintern varit
och snart går vi väl mot ljusare tider igen

vaktmästaren behöver:
flickan som säger
hej
som han tror att han flirtar med
- man är ju fortfarande ganska attraktiv -
men ändå en gentleman

flickan behöver:
sin bästa tjejkompis
som hon pratar i telefon med så länge
att armen somnar
men gud alltså värsta
och du skulle varit med
och fetmycket folk var det
och du är en som man
verkligen kan lita på
alltid

bästa tjejkompisen behöver:
sin mamma
som lånar ut tröjan fast den är ny
och hon faktiskt inte hunnit
använda den själv ännu
och
var snäll nu
och kom hem innan det blir natt
och kom ihåg att ringa
och är du säker på att jag inte skall hämta dig
och det är faktiskt kallt ute

mamma behöver:
frissan som hon alltid brukar
permanenta håret hos
och
kanske man skulle göra slingor
den här gången,
kanske behöver det toppas
och vad ska ni göra på nyårsafton
och min svåger och svägerska ska komma
och då brukar jag alltid göra en gratäng
som du kan få
receptet på

frisörskan behöver:
sin äldste son
som brukar vara så snäll med småsyskonen
och hämta dom från dagis när hon jobbar sent
och ibland till och med lämna dom på morgnarna
fast då finns det en risk
att han kommer för sent till skolan

Jag är hans fröken
Han behöver mig.

Men om jag skäller ut honom
utan att veta varför han kommer för sent
kanske han
slutar med att hjälpa till med
småsyskonen
så hans mamma blir stressad
och förstör håret på sin stamkund
som blir frustrerad
och vägrar att låna ut tröjan åt sin dotter längre
som går bakom ryggen på sin bästa kompis
som ger fingret åt den där snuskgubben, vaktmästaren
som skiter i att sanda gången
så tanten halkar och slår skallen i betongtrappan
och kan varken röra sig eller gå på affären
så hon har varken ägg eller sojasås hemma
så hennes grannes nasi goreng
blir inte alls som den brukar
och orsakar en äktenskaplig kris
så hon tar morgontidningen först själv den här gången
så hennes man som är
busschaufför
blir grinig
och startar enligt tidtabellen
trots att jag kommer springande
över iskanan med
väska kasse påse portfölj schal
hunnit
inte stänga jackan

och kör bara
och råttan på repet
och det blir jag
som kommer för sent
till skolan


Cloud, An Interactive Sculpture Made of 6,000 Light Bulbs
By EDW Lynch on September 19, 2012



Self Organizing Still-Life (SOS)

acoustically stimulated interactive sculptures

David Fried's "Self Organizing Still-Life" (SOS) is a series of interactive, sound-stimulated kinetic sculptures, which reveal his exploration into the inherent qualities of networked and emergent systems operating far-from-equilibrium intrinsic to nature, individual psyche, communication and social relationships.

Whatever the scale or materials used for the SOS, they all consist of solid hand-made spheres, which are stirred into motion by ambient sound on a predetermined level object. Audible sound is transformed live into waves that silently stimulate each of the spheres into motion. The resulting action of the individual spheres and their interactions with one another are undetermined. They rearrange themselves in continually new patterns of elegantly fluid choreography. Some kiss, some spin off alone, while others race head-on only to meet with a soft embrace, or swerve around one another, often changing the path and destiny of each other without physical contact, as each sphere is able to sense one another.