Naturligtvis såg vi en intressant film även den här måndagen, och idag stod Venuz Boyz av Gabriel Bour, på tur. Filmen är dokumentär, och rör sig bland transpersoner (för att uttrycka det enkelt) i NY, från 2001. Dragquens, dragkings, butch, trans, homo och bisexuella...
Identitet utifrån kön, könsroller och olika sexualitet.
Filmen väckte många tankar hos mig. På vägen till busshållplatsen tittade jag i skyltfönstret och såg mig själv i en spegel. Hur hade jag sett ut som man och mera intressant; hur hade jag agerat som man? Hade det varit annorlunda? Hur mycket definierar jag mig och det jag gör, utifrån mitt kön?
Jag som alla andra kollar vilket kön den personen jag har framför mig är och efter det bemöter jag den personen. Hur olika bemöter jag egentligen människor? Ger jag t ex mer utrymme för män? Ger jag kvinnor en snävare roll? Om jag bemöter människor efter den rollen de tar ger jag makt åt den som förutsätter att få det?
Hustru mor och man! En mycket intressant kvinna i filmen hade olika manliga alteregon. En av dem, en riktig "Machoman" lärde publiken hur en riktig man är.
1 Avvakta. Låt folk komma till dig.
2 Le inte! Det visar svaghet.
3 Be inte om ursäkt!
4 Rör dig minimalt. Ett stelt och återhållsamt rörelsemönster.
Hennes kvinnliga alterego däremot var älskvärd och gick hela tiden till mötes. En vilja att alltid vara tillgänglig och en strävan efter att bli omtyckt.
Dessa roller är ju ganska extrema båda två och det hon nog också medveten om.
Det jag tycket var bra med filmen var att det fanns en sådan bredd. Vissa hade alteregon och ville spela en roll, medan andra hittade sin naturliga identitet i olika "crossovers". Något jag reflekterade över var att alla använde attribut för att identifiera sig. Det var kläderna som gjorde det.
Något annat jag reflekterade över var att en man ofta blev en väldigt feminin kvinna och kvinna en mycket manlig eller macho man. Det måste vara enklare att gå till ytterligheter om man vill uppfattas som det andra könet, men samtidigt som jag tyckte att dessa människor var väldigt modiga som vågar vara annorlunda reagerade jag över att jag fortfarande såg stereotyper!
Hmm, dock inte alltid.
En i filmen såg sig varken som kvinna eller man eller som både, men blev oftast tagen som man. Varför såg man henne som man? Aggresivitet, bred och säker utstrålning..? Jag skulle vilja att mer skulle få plats i våra könsroller. Måste man klä sig som en man för att använda egenskaperna hos en stereotyp man?
Att plocka fram den kvinnliga sidan blir så lätt den streotypa playboybruden. Vad är manlighet och kvinnlighet?
Är det så att vi måste macha vår utsida, kön kläder attribut med de egenskaper som enligt normen hör ihop med det? Måste man signalera med utsidan? Kan man låta bli? Finns vår identitet oberoende av vår utsida? Kan man gå emot normen genom att signalera en sak med kläder och en annan med hur man agerar eller måste vi använda oss av det vi har och byta utsida efter den personligheten vi vill ha?
Mycket tankar...
2 kommentarer:
Intressant ingång i identitets debatten. Ligger själv och sover över mitt tangentbord för att få ihop tentan. Jag var på hockey i söndags där fick alla vi män identifiera oss med testostoronets kämpar. Jag hängde på ända tills att några spelare slängde handskarna och slogs. Idiotiskt! Jag kan inte identifiera mig med detta. Det blir Disney on ice nästa gång.
Hej, Tyvärr har jag inte fler bilder från Oskars B. föreläsning. Men du kan gärna få de jag har.
Jo, det var intressant i den slovakiska skolan...men som sagt barnen där skiljer sig inte mycket från svenska barn.
Det hade verkligen varit spännande att se sig själv som en man.
..tack för de varma ord, jag hoppas också att hon blir bättre...
Bibbi
Skicka en kommentar