BREAK

Ville bara säga...GOD JUL klassen! Hoppas ni får go mat och släkt till jul he he!
Om ni behöver pigga upp er: Kolla in fler bilder och serier av Nina Hemingsson!

Reflektion

Funderar lite över veckan...och konstaterar att jag just upptäckt ett hav. Det finns så sjukt mycket mer att hämta än det jag lyckats kolla in under veckan. Den virituella världen är enorm och det är bara att inse, man kan välja att bara vistas i den. Det räcker.
Jag föredrar "real life", men skulle jag haft fler veckor på mig och nördat in på en sak, finns det absolut en risk att jag skulle fastnat...

Istället för att totalt nörda in på nåt (och fastna), har jag istället kollat runt på lite olika ställen. (och känner mig inte helt klar med nåt). Man förstår att barn och ungdomar lätt kan fastna framför datorn hela dan i de här världarna. Man blir hela tiden triggad att fortsätta, får nya utmaningar och världarna är så stora att tiden bara försvinner. När man väl har fattat det så är man fast.

Funderade lite på det där med vuxenvärldens dom över den virituella världen. "Sitt inte framför datorn hela dan! Gå ut och spring och rör på dig, det gjorde jag när jag var ung..." Det finns mycket hård attityd och utseendefixering på forumen, men man kanske inte bara ska döma? Den hårda attityden beror ju på att man känner en större frihet att testa gränser, på gott och ont och kanske kan detta hjälpa till i identitetsutvecklingen hos ungdomar? Masn vågar ofta mer och kankse kan man tom komma närmare varandra, på ett sätt,i den virituella världen än man vågar annars?

När det gäller att röra sig och vistas i den riktiga världen... tänker jag på olika böcker som utspelar sig i början och mitten av 1900-talet. I t ex "Simon och ekarna" av Marianne Fredriksson är föräldrarna rädda att Simon bara läser så mycket. Där är man istället rädda för att Simoin ska fastna i böckernas världar istället för att leva i den riktiga världen!
Jag tänker oxå på en föreläsning med Oskar Broberg vi hade inför vår essäskrivning, om textilhistorian i ett litet svensk samhälle från 1900-talet till idag. Vi talade bla om vilken skillnad det är på hur vi rör oss geografiskt idag jämfört med för 50-100 år sen. En kvinna i ett litet samhälle i början av 1900-talet som skulle gå ett år på en folkhögskolan nån mil bort, möttes av förvåning och förfäran. Varför? Vad skulle det vara bra för? Det fanns ju ingen nytta av det i det riktiga livet i byn. Vad skulle hon ha för nytta av att läsa?

Jag menar inte att man ska likställa detta med ungas spel och vistelse i virituella forum, men kanske finns det någon likhet? I en bok möter man människor och lär sig olika saker genom att sätta sig in i olika personer. Barn uppmuntras att läsa fast de sitter stilla och egentligen inte alls vistas i den riktiga världen medan de läser. I t ex Reallife och Habbo skapar man sig själv en person och kan kommunicera med en levande människa bakom figuren på skärmen.

Jag tror forumen delvis startat för att man kommit längre ifrån varandra och inte hinner träffas lika ofta, samtidigt som forumen leder till att man hellre träffas på forum är i RL...eller?

?

jag vill vara vid målet innan jag börjat

ha satt ner foten innan jag lyft den

men processen kanske inte är så farlig som jag tror?

att vara i

att resa sig. att höja foten. böja benet. ta steget och sätta ner foten.

sen kan vi snacka

du och jag jag och jag

world of warcraft

...ta ett steg och entra världen..!

här är hon. våran krigare. schmockiz.

döda döda döda, skrek vi i kör! Wow gör konstiga saker med en, men kul va det!

virituella världar..!

Jag har suttit inne i en datasal hela dagen. Eller nej. Jag har inte varit i datasalen, eller vår vanliga värld alls, under större delen av dagen...
...och varför ska man det när det finns så många världar jag aldrig sett? Idag har jag ägnat tiden åt att kolla upp några av dessa världar.

Vem är du? I Puzzelpirat kan man vara välja vem man vill vara; från kläder till hudfärg.

...men det kan kosta med idealen! I de virituella världarna kräver de mest eftertraktade attributen ofta något i gengäld. På vissa sidor använder man en valuta inom den världen, medan man i andra spel och virituella världar använder sig av riktiga pengar. Här funderar jag på vad min habbo behöver i sin värld...

Jag lyckades nog att komma in i en annan värld och kanske framförallt tappa bort den vanliga världen. När vi hade en välbehövlig paus, kändes det som om jag fortfarande befann mig i spelet.
Valen av sallad och tillbehör på Subwayfick mig att tänka på val av identitet.I dörren mötte vi några kunder och jag fick tala förstånd med mig själv för att inte smocka till eller "trycka på" dem. De kunde ju ha något "mission" till mig. Nej, så gör man inte! fick jag säga. Jag hade just spelat world of warcraft...

Detta fick mig att tänka på vem som fastnar i de här spelen eller världarna. Well, efter fyra timmar...jag. Men också ungdomar som inte platsar riktigt i de sociala konstallationerna i den "riktiga världen". Kan det t.o.m vara bra att ha en egen "habbo"person. Där får man tillgång till en annan spelplan och kanske någon sorts bekräftelse? Samtidigt är klimatet rätt hårt i dessa forum. Ingen behöver veta vem man är eller ta konsekvenser av vad man säger. Om man ångrar någonting kan man skaffa sig en ny identitet eller byta skepnad. Detta kräver mer undersökning...Imorgon blir det secondlife!

Tankar om identitet utifrån kön och roller

Måndag och morgonmöte med frulle, efter lite meck :-)

Naturligtvis såg vi en intressant film även den här måndagen, och idag stod Venuz Boyz av Gabriel Bour, på tur. Filmen är dokumentär, och rör sig bland transpersoner (för att uttrycka det enkelt) i NY, från 2001. Dragquens, dragkings, butch, trans, homo och bisexuella...

Identitet utifrån kön, könsroller och olika sexualitet. 

Filmen väckte många tankar hos mig. På vägen till busshållplatsen tittade jag i skyltfönstret och såg mig själv i en spegel. Hur hade jag sett ut som man och mera intressant; hur hade jag agerat som man? Hade det varit annorlunda? Hur mycket definierar jag mig och det jag gör, utifrån mitt kön?

Jag som alla andra kollar vilket kön den personen jag har framför mig är och efter det bemöter jag den personen. Hur olika bemöter jag egentligen människor? Ger jag t ex mer utrymme för män? Ger jag kvinnor en snävare roll? Om jag bemöter människor efter den rollen de tar ger jag makt åt den som förutsätter att få det?

Hustru mor och man! En mycket intressant kvinna i filmen hade olika manliga alteregon. En av dem, en riktig "Machoman" lärde publiken hur en riktig man är. 

1 Avvakta. Låt folk komma till dig.

2 Le inte! Det visar svaghet.

3 Be inte om ursäkt!

4 Rör dig minimalt. Ett stelt och återhållsamt rörelsemönster.

Hennes kvinnliga alterego däremot var älskvärd och gick hela tiden till mötes. En vilja att alltid vara tillgänglig och en strävan efter att bli omtyckt. 

Dessa roller är ju ganska extrema båda två och det hon nog också medveten om.

Det jag tycket var bra med filmen var att det fanns en sådan bredd. Vissa hade alteregon och ville spela en roll, medan andra hittade sin naturliga identitet i olika "crossovers".  Något jag reflekterade över var att alla använde attribut för att identifiera sig. Det var kläderna som gjorde det. 

Något annat jag reflekterade över var att en man ofta blev en väldigt feminin kvinna och kvinna en mycket manlig eller macho man. Det måste vara enklare att gå till ytterligheter om man vill uppfattas som det andra könet, men samtidigt som jag tyckte att dessa människor var väldigt modiga som vågar vara annorlunda reagerade jag över att jag fortfarande såg stereotyper! 

Hmm, dock inte alltid. 

En i filmen såg sig varken som kvinna eller man eller som både, men blev oftast tagen som man. Varför såg man henne som man? Aggresivitet, bred och säker utstrålning..? Jag skulle vilja att mer skulle få plats i våra könsroller. Måste man klä sig som en man för att använda egenskaperna hos en stereotyp man?

Att plocka fram den kvinnliga sidan blir så lätt den streotypa playboybruden. Vad är manlighet och kvinnlighet?

Är det så att vi måste macha vår utsida, kön kläder attribut med de egenskaper som enligt normen hör ihop med det? Måste man signalera med utsidan? Kan man låta bli? Finns vår identitet oberoende av vår utsida? Kan man gå emot normen genom att signalera en sak med kläder och en annan med hur man agerar eller måste vi använda oss av det vi har och byta utsida efter den personligheten vi vill ha?

Mycket tankar...