HDK-VECKA
En intensiv vecka. Från att på måndagen bli indelad i en grupp med främmande personer till att redovisa ett färdigt arbete ihop på fredagen. Jag tycker att det är kul att lösa upp gränserna mellan de olika facken! Det var oxå intressant hur tydlig processen blev under veckan.
Väldigt spännande och väldigt frustrerande!
Jag hamnade bland de blåa med uppgiften att "fritt gestalta känslan av HDK genom ett eller flera sinnen". Den fria uppgiften ledde till att vi fick göra en väldigt lång resa på en väldigt kort tid.
Vi började ganska uppgivet...men efter att någon kom på den briljanta idén att brainstorma själva först var vi igång! Vi kom in i en fas när allt flöt och idéerna flödade. Vi hade trevligt och var kreativa. Vi jobbade ständigt under tidspress och nu kom första stressen av känslan att inte vara i fas. Detta ledde till frustration, men också att vi kom framåt. Den här gången var det jag som drev jag på och det var skönt att ta ett steg fram, men under veckan fick man också träna på att låta andra komma fram och själv vara i bakgrunden. Vår idé var att ta bort synen för att uppmärksamma och höja de andra sinnen -HDK in the dark.
Om jag hade fått välja hade vi strukturerat upp arbetet mer, eftersom tekniken gjorde att man inte kunde jobba ihop så mycket. Rädsla att trampa varandra på tårna gjorde arbetet långsammare, men peppning i gruppen och en stark vilja förde arbetet framåt! Känslan av att ha tagit vatten över huvudet var ibland stark, men genom mycket jobb och tid rodde vi oxå iland det till redovisningen!
Alla fick en ögonbindel och sedan satt en fullsatt hörsal och lyssnade på vårat ljudverk med förbundna ögon! Ljuden var tagna mest från skolan och symboliserade resan genom HDK. En annan slags process, ganska lik den vi gjort. Från oro och spänning, trevnad och socialisering till arbete. Sedan in i en kämpig fas när det går upp och ner. En paus och slutligen en förväntansfull upptrappning där ljuden bildade en rytm och melodi. Jag är mycket nöjd med veckan som helhet!
HDK-VECKA -en intensiv vecka.
Från att på måndagen bli indelad i en grupp med främmande personer till att redovisa ett färdigt arbete ihop på fredagen.
Det var intressant hur tydlig processen blev under denna veckan. Jag tror att processen hann gå igenom så många stadier dels pga att vi som grupp var ny och dessutom skulle göra ett arbete på mycket kort tid.
Sammanattning: Väldigt spännande och väldigt frustrerande!
MÅNDAG
Hindimärkning av alla studenter och jag hamnade bland de blåa. Vår uppgift var att "fritt gestalta känslan av HDK genom ett eller flera sinnen".
Under förmiddagen hade vi en intressant introduktion med input från olika konstnärer och andra med fokus på olika sinnen.På eftermiddagen delades vi in i gruppen vi skulle jobba med under veckan.
Vi var ca tio studenter från Design, konsthantverk smycke och lärare i Bild och Form. Flera i vår grupp pratade bara engelska, vilket blev en ytterligare utmaning i diskussion och idéstadiet!
Jag tycker att det är kul att lösa upp gränserna mellan de olika facken på HDK och jobba ihop under ett projekt!
Eftersom vår uppgift var så fri, kändes det ganska uppgivet i början.
"-Jaha, är det nån som har nån idé?"
"-Tystnad."
Efter lite egen brainstorming var vi i alla fall igång! Det blev helt annorlunda, tankarna flöt och alla byggde vidare på varandras spår. Från
lösa idéer till ett par olika ingångar och mer detaljerade planer.
TISDAG
Jag drev på en idén från gårdagen och vi enades om att arbeta med den.
Det var skönt att ta ett steg fram och ett måste att välja ingång! Genom att ta bort synen ville vi höja de andra sinnena -HDK in the dark. Vår idé var att ta bort synen för att uppmärksamma
de andra sinnena. Arbetet var fortfarande för stort och vi riktade in arbetet på hörselsinnet och ljud. Vi diskuterade mycket, men ett problem var att många var rädda att trampa varandra på tårna och därför blev diskussionen ganska omständig och tog lång tid. Vi behövde komma vidare och börja jobba konkret, så utrustning och dataprogram ordnades.
ONSDAG
Dagen började segt och jag blev frustrerad eftersom tiden rann iväg och vi forfarande inte ens var igång! Jag och K gick själva för att spela in ljud och blev väldigt inspirerade. Plötsligt kom vi framåt!
Det kändes som om hela gruppen var med och jobbade på olika delar , men fortfarade lite nerösa för att inte hinna med.
TORSDAG
Känslan av att ha tagit vatten över huvudet blev starkare, men efter all tid och jobb måste vi ändå gå hela vägen!
Att sätta ihop ljudspår i programm gör man bäst själv, så frustration och tidspress gjorde att det blev små konflikter, men samtidigt har vi riktigt roligt. Jag får också träna på att låta någon annan ta över! Nyttigt!
Om jag hade fått välja hade vi strukturerat upp arbetet mer.
FREDAG
Jobb in i det sista...
Redovisning. Yes! Det var värt att jobba för, vi rodde iland det!
Vi hade också redovisningar kring våra iakktagelser om miljö och material från våra VFU-platser. Det var intressant men lite nedstämmande att höra redovisnigarna. Många problem återkom; svårigheter att genomföra en pedagogik om man inte har lärarlaget med sig och att bildlärare ofta kan vara ensamma i sin roll på skolan och därför får problem med utrymme, resurser, status och för mycket arbete att bära själv.
Det fanns dock goda exempel också och man behöver diskutera problemen, men jag tror vi måste fästa vår blick på vad vi vill och jobba för det, kära klassisar! Kul att se alla igen efter ett långt VFU-uppehåll!
