adjöken!

Hej hallå klassen! 

Nästa vecka åker jag till Burkina Faso på studieresa...och kommer naturligvis att blogga även där! :-)...fast på diakoniaaktivist.blogspot.com/. Om ni är nyfikna får ni gärna kika in. Den 28:e är det jag som bloggar... 

Ha det bra och vi ses vecka 7, lagom till inlämningarna ska va klara... 

DELICATOVECKAN grupparbete gränser

Våran process i gruppen började innan jul då vi hade några möten för att brainstorma och komma igång. Den veckan vi först träffades för att komma igång med idéfasen var jag sjuk,och missade därför det där första fria tänkandet. Idéstadiet blev kortare för mig än vanligtvis, men jag var ändå med i processen då idéerna hoppade mellan absurda barnböcker, psykadelisk video och kalejdoskop med olika delar som smälter samman. Alla hade olika ingångar på gränser och det är kul hur man hamnar någon helt annan stans i ett grupparbete, än när man jobbar själv! I efterhand ser jag att våran grupp jobbade väldigt tätt samman och det är jag väldigt glad att vi gjorde, även om man har svårt att komma överens ibland!

En ingång för mig i vårat projekt var när några av oss satt och snackade utifrån våra Gränser-böcker. Vi kom in på olika sätt att överskrida gränser och och vad som händer när man gör det. Vi pratade om extremklättrare som tänjer på psyke och rädsla, så att de tillslut inte har några gränser kvar och tom frivilligt hoppar från klippkanter, där vi också drog parareller till konstnärligt arbete där man ofta jobbar med att överskrida gränser. 

Våran slutliga idé hade inslag av alla de tidigare och blev en video med psykadeliska bilder och animationer, där vi vill leka med mottagarens psyke och gränser. Vi ville fylla mottagaren med absurda intryck som vi matade så snabbt att man inte skulle hinna bearbeta dem, medan andra animationer bara gick runt och runt. Man skulle inte kunna följa någon kronologi och veta vad som skulle komma härnäst.

På ett sätt är jag väldigt nöjd med vårat arbete, samtidigt som jag tycker att vi kunde dragit det längre och jobbat lite mer med videon. Jag tror att vi kunde formulerat en tydligare idé eller redigerat och jobbat mer med känslan vi ville åt i slutet av processen. Samtidigt skulle det vara svårt att gemensamt komma fram till åt vilket håll vi ska dra den vidare. Processen i gruppen känns avslutad och jag är ändå väldigt nöjd med resultatet! Det är alltid väldigt lärorikt att jobba i grupp och vi hade väldigt kul! Vi har också lärt oss mycket rent tekniskt när vi animerade och redigerade filmen. Jag har jobbat tidigare med animation, men det här var ett så enkelt och snabbt sätt att jobba!

nu är det slut mellan GRÄNSER-boken och mig!

När jag först fick reda på att vi skulle jobba med temat gränser var min reaktion; Näe shit, inte gränser igen! Jag hade nämligen jobbat med just Gränser som ett självvalt tema nyligen, men det var bara att börja och temat är ju egentligen outtömligt. För mig var regelbundenheten en utmaning och samtidigt som jag tyckte det var lite jobbigt att teckna så mycket kändes det väldigt roligt. 

Jag är nämligen lite rädd för att teckna. Har fått en spärr för teckning nån gång som gjort att jag inte tecknat så mycket. Iaf inte på papper. En lärare påpekade för mig att jag tecknar, fast med andra material och det kan nog vara sant. Har fått inspiration av b la Jenny Magnusson att jobba med tejp i installationer. 

Jag började helt prestigelöst och tvingade mig själv att inte döma. Ganska snabbt blev jag vän med ”gränserboken”. En spärr eller gräns för mig att komma över var att göra självporträtt där jag testade att teckna av från en spegel, ur minnet och utan att titta på pappret. Utan att bry mig om hur ”likt” det var.Sen kom frågan; vad är en gräns?, och jag började vända och vrida på tankarna i mitt huvud.

Under arbetet har jag sen älskat och hatat denna bok, men det har varit väldigt bra att vara tvingad till att hitta nya sätt att kunna arbeta med den igen. Jag har försökt att tänja på mina gränser och teckna med olika stilar och tekniker. Jag kunde verkligen tänjt på gränserna mer vad gäller t ex tekniker, men för mig var det väldigt kul att bara teckna mycket. När jag väl börjat jobba med temat igen var det kul och jag gillar att verkligen vrida på ett ämne länge, men nu på slutet har jag verkligen känt att ämnet är uttömt för min del!

5 teckningar ur GRÄNSERBOKEN

Jag hittade en bild i en tidning som jag bara gillade så mycket. 

Den är utgångspunkten för den här teckningen och jag kan egentligen inte säga så mycket om teckningen själv. 

Att spräcka gränser på något sätt, att tänja och dra. 

En gräns som jag har velat utforska med teckningsboken har varit olika sätt att jobba. Den här bilden växte fram under arbetet, medan andra bilder i boken istället utgår från en klar bild jag har haft i huvudet och är väldigt baserade på en idé.

Jag blev inspirerad av en dialog i Nina Hemingssons Hjälp!; 

”förlåt att jag bajsade i din garderob, men du provocerade mig.” 

Jag spann vidare på det absurda och gjorde några egna ”förlåt att jag...”-teckningar. "

Ett viktigt tema i min gränserbok har varit gränser mellan olika människor och gruppbildningar. Jag tycker det är spännande hur vi och ni-grupper uppstår.

Vi-och-ni har jag även jobbat med i nästa teckning, fast här tar det uttryck sett ur familjens perspektiv som grupp. I många av mina bilder har jag tecknat människor som tittar åt olika håll och jag tycker på något sätt att blicken skär linjer i mellanrummen, som gränser. Ibland korsar gränserna varandra och människor binds samman, medan de ibland skiljer människor åt.

Längst ner på teckningen står det: 

Det är vi som är vi. Ni är de andra.

Den här teckningen kom till i början av processen. Jag hade lagt märke till avspärrningstejp inne i stan, vilket i den här teckningen blev avspärrningen på en brottsplats.

Den här teckningen är den mest abstrakta av de jag valt ut, men det finns flera liknande i Gränserboken. I de teckningarna är det vissa symboler som återkommer, b la ögon med utmålade blickriktningar som korsar varandras banor. Dessa symboler eller tecken betyder vissa saker för mig, men jag har funderat över hur mycket av detta jag vill säga till betraktaren. Detta har varit en avvägning i boken. Vissa teckningar har jag bläddrat tillbaka till och fyllt i, medan jag kommit fram till att andra faktiskt är klara och skulle bli platta om jag sa mer.